keskiviikko 16. huhtikuuta 2014

Finally I can see the silver lining on the clouds

På hösten och i början av vårterminen kändes det att vi gjorde ett bra jobb med Beryll och många sa att flickorna hade gått MASSOR frammåt, vilket är super roligt att höra. Vi hade verkligen käpat hårdare. Men...sedan kändes det för mig att vi stampade på stället. Vi provade olika ändringar..ändrade tillbaka, ändrade igen..det kändes inte att det blev bättre. Efter den andra tävlingen så hade jag lite mixed feelings. De flickor som deltog i tävlingen tyckte att det hade gått helt bra (i stora drag). Jag tyckte också att det var helt okej, men inte vår bästa prestation. Men domarnas feedback var positivare och bättre än den från första tävlingen vilket var roligt. Så någonting har vi kanske ändå lyckats med? :)

Men, på söndag kom Emmi (min nya vän! :) ) till Berylls träning. Hon hade lite perustreeni till oss och efter det tränade vi programmet. Hon gav massor med tips, idéer till ändringar, förslag och mycket insikt i vilka moment rörelserna består av. En del saker hade jag aldrig tänkt på förut. Så det här var altså helt huippu!!! :D Jag kan knappt vänta tills alla (förhoppningsvis) är på plats på tisdag och vi kan gå igenom alla rörelser, tankar och ändringar med hela laget och efter det har vi ännu 4 träningar på oss att träna, precicera och förbättra. 

Tusen tack Emmi!! <3

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti